Recension av ”Expedition Kanchenjunga” av Michelle Paver

expedition-kanchenjunga.jpg

Finns att köpa här:

Adlibris

Bokus

Himalaya, 1935. Den unge läkaren Stephen Pearce reser till Indien för att delta i en expedition med sin äldre bror Kits. Teamet ska bestiga Kanchenjunga, världens tredje högsta berg. En bedrift som ingen har lyckats med förut. 

De följer bokstavligt talat i spåren på en tidigare, legendarisk expedition som slutade i katastrof. Fem män miste livet då, besegrade av vädrets makter, olyckor och höjdsjuka. 

Medan förberedelserna fortskrider blir Stephen alltmer illa till mods. Och när expeditionen går av stapeln blir det bara värre. Det börjar med att han ser underliga saker i ögonvrån … Ju högre de kommer, desto värre blir mörkret. Det förflutna vilar tryckande och olycksbådande över gruppen, som ändå envist fortsätter. 

Men ibland är sanningen så hemsk att det har varit bättre att inte veta. 

 

Jag måste erkänna att jag har förälskat mig i Michelle Pavers böcker. Jag var bitvis skeptisk under läsningens gång då jag kände det som att den saknade samma spänning som hennes tidigare Evig natt (recensionen av den finner ni HÄR) hade. Jag skyller den skepsisen på en tillfällig kortslutning i min litterära del av hjärnan.

Faktum är att Paver är fantastiskt duktig på att bygga upp spänningen med hjälp av miljön som berättelsen utspelar sig. Hon utforskar liksom i Evig natt hur hjärnan påverkas under utsatta omständigheter, vilket i det här fallet är på ett berg flera tusen meter över marken. Med hennes användning av första person i sin berättelse får läsaren chansen att komma närmare karaktären och dela hans upplevelse på ett sätt som känns både naket och autentiskt.

Hur det slutar säger jag ingenting om, men jag blev både hänförd och besviken. Det förstnämnda för att det var otroligt kraftfullt, och det sistnämnda för att det påminde lite för mycket om den tidigare bokens slut. Jag hade nog velat ha något liknande tidigare i berättelsen och ett annat, mindre uppenbart slut.

Men jag säger bara det. Köp. Läs. Rycks med. Jag vet i alla fall att jag längtar efter att få läsa mer av Paver i framtiden.

Annonser

Recension av ”Evig natt” av Michelle Paver

9789155256777_200x_evig-natt-en-arktisk-spokroman.jpg

Finns att köpa här:

Adlibris

Bokus

Året är 1937 och 28-årige Jack lever ett hopplöst liv i London – han är fattig, ensam och har fått ge upp sina drömmar om att studera vidare. Men så får han sitt livs chans: Han blir erbjuden att vara med som radiotelegrafist på en arktisk expedition. 

Jack känner sig malplacerad i gruppen av unga, privilegierade män som haft en uppväxt helt olik hans egen, men här finns också löftet om ett annat liv. De korsar Barents hav, ser midnattssolen och slår läger i en avlägsen, obebodd vik, mycket långt ifrån Londons smutsiga dimma. 

Men den arktiska sommaren är kort. Varningstecknen finns där från början – vem är den mystiske mannen som Jack skymtar på klipporna? Expeditionen är otursförföljd: En efter en tvingas dess medlemmar att ge sig av, och till slut är bara Jack kvar. Det betyder fyra månader, ensam i mörkret. Den eviga arktiska natten kan man inte fly ifrån, och snart fryser havet. Då kan Jack inte längre lämna lägret. Men Jack är inte helt ensam – någon vandrar i mörkret där ute …

 

När jag läste ordet spökroman i samband med att jag hittade boken var det för mig en självklarhet att läsa. Spökromaner är sällsynta nuförtiden, och finns det egentligen något mer skrämmande än någonting okänt som rör sig i vår värld?

På ett sätt blev jag besviken när jag läste den. Jag hade väntat mig att den skulle vara mer skrämmande än den faktiskt var. Samtidigt är det en bladvändare då den är lättläst och välskriven med skarpa detaljer och en miljö helt olik den jag själv lever i. Så besvikelsen var egentligen bara något tillfälligt, för det Paver lyckas med är att måla upp gränsen mellan fantasi och verklighet. Hon ställer frågan: hur kan vi vara säkra på att det vi ser är verkligt eller något som vår hjärna har kokat ihop?

Nog finns det ett väsen med i berättelsen. En skrämmande historia i berättelsen som ger kalla kårar. Dessutom är det något extremt obehagligt över att vara fast i en stuga helt ensam, långt ifrån civilisationen, med mörkret som enda sällskap. Hur påverkas vi egentligen av att befinna oss i den sortens isolering, nakna inför en natur som vi inte känner till så väl?

Paver är otroligt duktig på att bygga upp den där stämningen som får det att krypa i skinnet. Därför rekommenderar jag den här boken till alla som fascineras av människors inre tankar och känslor.

Recension av ”Dödfödd” av Pål Eggert

dodfodd.jpg

Finns att köpa här:

Adlibris

Bokus

Viktor muckar från kåken och hamnar på Lundbygården, ett boende för hemlösa, missbrukare, psykfall och småkriminella. Han vill bli fullvärdig medlem i det kriminella gänget Jägarens Hundar, men för att bli det måste han ta reda på så mycket som möjligt om en av hans nya grannar, Isa. Sebastian, en av socialarbetarna på Lundbygården, blir misstänksam men det visar sig ändå vara ett av Viktors mindre problem. 

Snart är de alla tre pjäser i ett spel mellan en gammal drottning och en ännu äldre kung. De skickar ut sina pjäser på ett schackbräde av illegala bordeller, hus som hemsöks av det förflutna eller schakt djupt under Göteborg. Våld, sex och magi är vapen i en skoningslös kamp där ingen sörjer en fallen bonde. 

 

Det här är uppföljaren till Borde vara död. Jag hade svårt att komma in i den från början, men ju mer jag läste, desto mer fastnade jag – som om boken i sig, berättelsen och Eggerts skildringar sög in mig som en kraftfull dammsugare.

Om du är som jag och gillar skogs- och gravrån, asatro, mylingar och allting annat som rör sig i den nordiska mytologin så kommer du att tycka om den här boken. Dessutom garanteras autentiska miljöer, ett spännande persongalleri och en berättelse som lämnar dig med mersmak. Jag avundas dig som ännu inte har läst boken då jag själv har fått en rejält blodad tand.

För egen del hoppas jag att Eggert skyndar på sin skrivprocess och skriver färdigt den tredje delen ASAP. Jag tänker vara så fräck och lova dig att du kommer tänka likadant efter att ha läst denna (och förslagsvis den första innan, det kan vara fördelaktigt).

Recension av ”Kvinnorna i sjön” av Lars Rambe

kvinnorna-i-sjon

Finns att köpa här:

Adlibris

Bokus

 

Johan Åberg fotograferar det gamla industriområdet vid Järlasjön i Nacka, en rå och sliten miljö som fascinerar honom. När två kvinnor hittas mördade i sjön berör det Johan djupt. Synerna som förföljer honom antyder att han vet mer om det som har hänt än han förstår. Snart dras han in i ett triangeldrama som förändrar hans liv för alltid. 

Sexton år senare har industriområdet omdanats. Här bjuds det goda livet i vackra ljusa bostäder intill sjön. Det är hit Johan motvilligt återvänder, nu en trasig man plågad av huvudvärk, minnesluckor och vålnaderna som hemsöker honom. 

 

Boken beskrivs som en ”suggestiv skräckroman, en djupt psykologisk thriller”. Jag håller dock inte med om att det är en skräckroman. Jag tycker att spänningsroman med övernaturliga inslag är en mer passande beskrivning. Den är psykologisk och leker med gränsen för vad som är verkligt och inte. Jag hade lite svårt att hänga med i tidshoppen emellanåt, men det var aldrig tråkigt och när författaren kopplar samman händelserna gör han det på ett sätt som skapar en aha-upplevelse. Det jag tycker att Rambe lyckas bäst med är att han verkligen går in på djupet i huvudpersonens medvetande, något som jag tycker är fascinerande eftersom även det får mig som läsare att ifrågasätta vad som faktiskt händer i verkligheten och vad som händer i huvudet. Kan varmt rekommendera den här boken till dig som uppskattar spänning där du som läsare får lära känna en karaktärs inre på en helt annan nivå än vad som är vanligt.

Recension av ”I bunkerläkarens våld” av Isabel Eriksson

I-bunkerläkarens-våld-335x520

Finns att köpa här:

Bokus

Lind & Co

Adlibris

När Isabel Eriksson vaknar vet hon först inte var hon befinner sig. Det första hon ser är ett plåttak med träbjälkar, i armen har hon en kanyl och bredvid sängen hon ligger i sitter en man och stirrar på henne. 

Han berättar att han har kidnappat henne och tänker hålla henne inlåst. Hon ska vara hans flickvän – kanske släpper han henne om ett par år, kanske inte. 

Isabel inser att det enda sättet för henne att komma därifrån är att på något sätt förmå mannen att släppa henne, och det blir en psykologisk kamp där det gäller att spela korten rätt, eller för alltid bli kvar i bunkern. 

Jag sträckläste den här boken. När jag väl började var det omöjligt att sluta. Inte bara för att den är välskriven utan också för att det är en verklig händelse. Jag beundrar den här kvinnan för den styrka hon besitter. Hur överlever man något sådant? Hur orkar man? Har man själv aldrig upplevt hur det känns att vara inlåst mot sin vilja kan man aldrig någonsin förstå vad hon har gått igenom. Men tack vare att hon ändå valde att berätta om det kan vi åtminstone få ett hum om den panikångest och skräck som hon måste ha upplevt under dessa dygn.

Det här var en otroligt smärtsam läsning. En tung berättelse som jag anser att alla borde läsa. Hon är garanterat inte den första kvinnan som blir inlåst mot sin vilja och definitivt inte den sista. Det är viktigt att uppmärksamma kvinnors utsatthet och lyfta fram dem i ljuset. Isabel Eriksson – som av förståeliga skäl lever under skyddad identitet – är en av dem som har vågat kliva fram och berätta. Jag hoppas att fler vågar göra det och att vi någonstans börjar hjälpas åt för att minska våldet mot kvinnor i dagens samhälle.

Recension av ”Tunneln i slutet av ljuset” av Martin Falkman

tunneln-i-slutet-av-ljuset

Finns att köpa här:

Adlibris

Bokus

Du går till jobbet varje dag men hatar det. Du ser bara mörker, inget ljus. Du är desperat och vill försvinna. Du har försökt. Du har misslyckats. Du klarar det inte. 

Du hittar en annons på Internet, den ger dig lösningen du letar efter. ”Jag söker dig livströtta människa.”

Du erbjuds flera miljoner kronor för att delta i ett experiment. En miljon för varje månad du lever, därefter en säker död. Det låter bra, nästan för bra för att vara sant. Du kastar dig huvudstupa in i den nya tillvaron; miljonerna, människorna, resorna. Kvinnorna. 

Snart tänker du inte lika ofta på att du vill dö.

Snart tänker du inte lika ofta på att du vill försvinna. 

En dag får du ett mejl som förändrar allt. Men du vet att det är försent: du har redan skrivit avtal med en mördare. Du vet att du snart ska dö. 

Tunneln blir bara mörkare. Tunneln i slutet av ljuset. 

Hur mycket är ditt liv egentligen värt?

Det här är en bok som jag hade väldigt svårt att lägga ifrån mig. Så fort jag hade en ledig stund plockade jag upp den. Det var som att den besatt någon slags dragningskraft. Den har ju trots allt en unik handling. För hur ofta läser vi en bok där en huvudperson anställer sin egen mördare?

På omslaget står det att det är en psykologisk thriller. Jag skulle istället vilja säga att det är en PSYKOTISK thriller. Den är otroligt ångestladdad och huvudpersonen tycks leva i en ständig psykos. Det finns en genomgående intensitet, men Falkman hittar en bra balans i terapisessionerna där han låter karaktären stanna upp lite i sin dödsångest och tillåter läsaren att få komma lite djupare i personens medvetande. Det är invecklat och väl genomtänkt och jag älskar att Falkman vågar skriva mörkt. Här och var dyker det dessutom upp formuleringar som jag tycker är helt fantastiska och som får mig att njuta lite mer av läsningen. Det enda jag känner att jag måste klaga på är att boken hade behövt en ordentlig korrekturläsning. Utöver det är det här en författare vars röst har fängslat mig och som jag kommer hålla under uppsikt framöver.

Recension av”Labyrint – vägen in” av Karin Pasche

Bildresultat för Labyrint vägen in

Finns att köpas här:

Adlibris

Bokus

CDON

Hur är det att ständigt tvivla på vad som är verkligt och vad som är illusion? 

Julia vaknar upp på sjukhuset efter en hjärninflammation som har orsakat minnesförluster. Det enda hon kommer ihåg är att hon har följt en okänd man genom en labyrint av korridorer. Julia blir friskförklarad av sjukvården men upptäcker att något är fruktansvärt fel: hon ser inte längre verkligheten som tidigare. 

I en rörig tid av hallucinationer leds hon till Job – en gatupredikant som mässar om Guds upplysta stig inför besvärade cafégäster. Han intresserar sig genast för Julia, och det visar sig snabbt att han inte är den enda. 

29-åriga Jake har lämnat sitt framgångsrika liv för att ta reda på sanningen om sin far Eric – en stenrik amerikansk matematiker och affärsman – som för tre år sedan försvann spårlöst. När Julia gör en egendomlig entré i hans liv möter han henne med misstänksamhet. Vem är hon och vilka är hennes intentioner? 

Julia, Job och Jake är tre personer som ena dagen bara har bokstaven J i förnamnet gemensamt, och några veckor senare är de för evigt sammanlänkande i universum. 

*

Den här boken var inte vad jag hade väntat mig. Den tog mig lite med överraskning då jag tyckte att den var otroligt seglivad och fick mig att ifrågasätta om jag alls skulle lyckas ta mig igenom den. Men så kom de där händelserna som väckte mitt intresse och drev mig att fortsätta läsa, och jag ångrar det inte. Pasche är otroligt duktig att fånga varje viktig händelse och hitta den där framåtrörelsen som inte är för snabb eller för kort. Det märks att boken är välskriven – detaljerade miljöer och intressanta och speciella karaktärer som är så olika varandra men ändå finner en gemensam nämnare mellan dem.

SPOILERVARNING!

Jag saknade dock något riktigt svar på exakt vad Julia råkade ut för, hela situationen bakom hjärninflammationen. Jag saknade även lite mer detaljer kring Job och hans tidigare liv som blir så mycket större i och med Jakes varningar. För att inte tala om den där explosionen mellan Julia och Jake – vad hände med den? Det finns en sådan stark laddning mellan dem som nästan blir lite bortkastad då den aldrig får sitt utlopp som jag hade hoppats – och väntat – på. Men då det här är första delen i en serie hoppas jag på att få se lite mer av det i kommande böcker. Det här är definitivt en läsvärd bok som jag tycker utforskar valen vi fattar i våra liv och hur vi påverkas av dem.