Atrium förlag

Praktikperioden närmar sig med stormsteg. Den 21 mars påbörjas den för att pågå i tio veckor. Att få tag på en praktikplats har sannerligen varit lättare sagt än gjort, men nu har jag ÄNTLIGEN lyckats. Precis när jag hade gett upp fick jag det där positiva beskedet som jag har väntat på i fyra månader och jag har inte längre den där tyngden över mina axlar. För första gången på väldigt länge känns det faktiskt som att jag har nått en punkt i mitt liv när allting känns som att det kommer lösa sig.

De senaste två veckorna har jag kommit igång med träning. Förra veckan tränade jag fem dagar av sju, den här veckan sex av sju. Jag har haft så mycket energi och känt sådan längtan efter fysisk ansträngning att jag har börjat träna med min sambo. Och med tanke på att det inte har varit så mycket lektioner i och med projektarbetet har det varit en riktigt givande sysselsättning. Om inte annat så är det bra mot allt stillasittande som har varit den senaste tiden.

Projektarbetet går sisådär. Vi hade ett seminarium förra veckan, följt av handledning några dagar senare. Men istället för att arbeta med essän har jag skjutit upp och mest suttit och blängt på den. Varför kan den inte skriva sig själv? Gärna tillräckligt bra för att ge mig ett A i betyg, men jag kan nöja mig med ett E också om det ska vara så. Problemet är bara att även om den skulle skriva sig själv kan den å andra sidan inte tala för sig själv. Såvida jag inte kan göra en Harry Potter och få den att prata, som det där Illvrålet (heter det så?) som Ron fick av sin mamma.

Det ska bli skönt att få det här projektarbetet överstökat. Skrivandet är egentligen den roliga biten. Den jobbiga biten är redovisningen den 15-17 mars (är inte säker på det exakta datumet), som ska ske i form av ett författarsamtal. Jag ska alltså dels agera författare och dels agera samtalsledare. Något som jag INTE ser fram emot. Det där med att tala inför publik är inte min starka sida.

Så, förutom att jag ska träna i veckan kommer dagarna att ägnas åt essän. Jag jobbar med den i huvudet, men jag måste verkligen ta itu med det praktiska arbetet. Den senaste tiden har jag fokuserat på manuset som min vän har skrivit och ikväll har jag läst färdigt det. Imorgon ska jag sammanställa alla kommentarer till en mer utförlig respons som jag hoppas ska lyfta manuset ytterligare. Varför valde jag inte något sådant här som projektarbete?!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s