Praktikdag #5

Fick en satt fil med boken som jag ska korrekturläsa. Jag har, än så länge, avverkat 54 sidor av 333 och jag måste erkänna att jag är positivt överraskad. När Jenny och Christo (ägarna till Atrium förlag) berättade om den beskrev de den som tung och svårläst på grund av ämnet. Men jag håller inte med. Jag är inte ett dugg insatt i kristendomen eller några religioner överhuvudtaget då jag anser mig själv vara ateist (mer eller mindre i alla fall), men jag har inte särskilt svårt att förstå – istället fängslas jag av boken. Språket är riktigt bra och den är så välskriven att jag får ”rysningar av välbehag”. Det är roligt att läsa och kommentera och fundera. De vill att jag ska göra två typer av läsningar: dels som en vanlig bok för att kolla så att översättningen är bra, dels korrekturläsningen. Så det är tänkt att jag ska arbeta med det här under den här veckan och nästa. Om jag vill kan jag varva det med informationssökandet och läsningen av spontanmanusen jag har kvar. Mitt mål är att jag åtminstone ska läsa 50 sidor om dagen. I så fall innebär det att jag har läst cirka 200 sidor den här veckan.

Det här är nästan barnsligt roligt. Det är tungt men det gör det inte tråkigare. Jag känner mig otroligt tillfredsställd, känner det som att jag återigen får det bekräftat att jag är duktig på det och att det är det här jag är ämnad att göra.

Annonser

Så var påsken över…

… och med den kommer en ny vecka med praktikuppgifter. Den här gången väntar korrekturläsning och åtminstone den här veckan kommer det enbart att fokuseras på det. Utöver det kommer jag att spendera övrig tid åt att läsa i min bekantas manus som jag äntligen har fått sätta tänderna i. Jag ångrar det inte kan jag ju säga.

I övrigt har jag haft en väldigt trevlig påskhelg. God mat, massor av godis och andra onyttigheter, ett biobesök och så en massa sömn på det. Förutom det så har jag suttit och läst i manuset – en mycket angenäm läsning som nog inte kommer ta alltför lång tid, beroende på hur mycket tid över jag kommer ha den här veckan.

IMAG0586.jpg

Jag smet iväg till gymmet också. Enligt läkaren på Karolinska får jag inte träna, men jag vägrar tro att jag inte får träna armarna. Och enligt min sambo syns numera mina triceps när jag tränar, vilket de inte gjorde när jag väl började träna. SÅ-JÄVLA-UNDERBART!

Bäst av allt är att våren äntligen är här!

IMAG0585.jpg

Hur kan man inte bli glad av att se tussilagos? Min sambo tittade på mig som om jag hade blivit mer galen än vanligt när jag sprang bort till vägkanten och studsade av glädje när jag fick syn på dem. Ingen vår utan dessa godingar ju. Nu väntar jag bara på att få se blåsippor!

Nåja. Här är det snart dags att gulla kudden. Imorgon väntar ett besök hos veterinären för min lilla pälskling Merlin. Stackaren.

 

Praktikdag #2

Andra praktikdagen började med ett besök på kvinnokliniken på Karolinska för en konisering. Allt gick bra, det tog ungefär två timmar inklusive väntetiden. Sjukt obehagligt med adrenalinet som gav mig hjärtklappning, men det gick över efter en stund. Nu är det åtminstone överstökat. Dock är jag lite deprimerad eftersom jag måste vänta i fyra veckor innan jag kan träna på gymmet igen. Inte direkt vad jag behövde nu när jag ändå kommer tillbringa den mesta av tiden med att läsa.

Eftermiddagen spenderades i soffan. Jag har fortfarande ont och somnade av utmattning i en timme mellan klockan tre och fyra. Därefter har jag läst och bedömt tre manus samt ägnat lite tid åt att söka information om bokhandlar. Jag trivs med det här, med att läsa manus och söka information. Det är roligt och lärorikt. Ett bra sätt att lära mig att bedöma ett manus utifrån författarens intentioner, huruvida det passar in på utgivningen eller inte och hur pass bra manuset i sig är. Än så länge har jag hittat ett ja, ett nej och ett kanske. Imorgon återstår det att se var de två kvarvarande manusen hamnar.

Resten av kvällen kommer att spenderas i soffan med vila. Kanske en och annan jobbansökan när jag ändå håller på. Har även ett porträtt som jag måste göra klart, men det får nog vänta en dag eller två.

Praktikens första dag

Jag mötte upp Jenny och Christo från Atrium förlag för en fika på café Valand vid elva. Två tokmysiga människor som jag genast fattade tycke för. Lättsamma att prata med, så jag kan inte tänka mig att det här inte kommer att fungera. Tvärtom. Det här kommer nog bli riktigt, riktigt roligt.

 

Den här veckan ska jag läsa och bedöma fem spontanmanus och jag ska motivera mina bedömningar. Jag har också fått en lista över olika bokhandlare som jag ska leta fram information om. Nästa vecka är tanken att jag ska korrekturläsa en roman som kommer ut i maj. Den ska till tryck i slutet av april och då det verkar vara en tung roman kommer jag att få fokusera på den tills vidare. Håll gärna utkik då den ska bli film dessutom, samt att den innehåller ett förord av regissören.

 

Har ett bra intryck av Atrium förlag. De har även spännande litteratur, så jag tycker att ni borde kolla upp dem.

 

Imorgon förmiddag ska jag tillbringa på KS i Solna för ett ingrepp så då blir det inte mycket jobbande. Förhoppningsvis blir det mer av den varan under eftermiddagen istället, beroende på hur jag mår. Lyckligtvis är jag ordinerad till vila och att läsa är väl inte sååå ansträngande, eller hur?

Berättelsens dag

Idag hade man Berättelsens dag på Nordiska museet som en hyllning till det muntliga berättandet. Det fanns en workshop för de som lyckades anmäla sig i tid, samtal och muntliga berättare samt en öppen scen för vem som än ville berätta något. Det kul att man tar tillvara på berättandets muntliga form, som ju är grunden till alla berättelser som förekommer i litteraturen. Jag var tyvärr inte där hela dagen, men hann åtminstone få sitta med och lyssna till en skådespelares (jag minns inte namnet) berättande. Hon var fantastiskt bra, hade mycket inlevelse i sitt sätt att berätta. Det kändes nästan som att vara tillbaka på dagis och i grundskolan, när läraren hade högläsning som var så lugnande att jag nästan somnade.

Jag mötte upp min vän Jonas vid Nordiska. Men det tog en stund. Jag hann gå in i Historiska museet och gå igenom utställningen om Sveriges historia innan det gick upp för mig att jag befann mig på fel museum. Haha. Jag hade tydligen en tillfällig kortslutning.

Efteråt promenerade vi tillbaka till Sergels torg och avlade ett besök hos Adlibris där jag köpte en erotisk bok för bara 14.50 kronor, som sedan följdes av ett besök hos SF-bokhandeln i Gamla stan. Promenerandet passade mig faktiskt väldigt bra då dagens träningspass uteblev, så nu känns det minsann i vaderna. Nu är klockan snart tio och jag ska strax gå och lägga mig. Jag har en spännande dag framför mig imorgon då ett möte med Atrium förlag väntar. Lite nervös är jag nog allt, men mest av allt ser jag fram emot det. Det ska bli galet kul!

Två lyckade författarsamtal och ett oväntat telefonsamtal

Nu är veckan äntligen över. Författarsamtalet var till och med roligt. Helt klart roligare än en normal opponering där det ska petas på både det ena och det andra i texten. Nu blev det istället ett intressant samtal av det hela och det kändes riktigt, riktigt bra. Jag är nog till och med stolt över mig själv. Jag var inte ens nervös på rösten när jag satt och ställde frågor. Inte ens när det var jag själv som skulle svara på frågor. Så det var verkligen en lyckad dag. Jag skulle till och med kunna tänka mig att agera samtalsledare igen någon gång. 

 

Idag lämnade jag in komplettering också, vilket innebär att jag inte har några bakomliggande skolarbeten efter mig. Det känns bra, för på måndag börjar praktiken! Jag är lite nervös faktiskt, jag har ju aldrig praktiserat på ett förlag tidigare, men inte på ett ångestfyllt sätt, utan på ett fjärilar-i-magen-sätt. Ni vet det där klichén som alltid används i litteraturen när känslor för en annan människa ska beskrivas.

Min vän Jonas ringde mig tidigare ikväll. Naturhistoriska museet har en Berättelsens dag imorgon mellan 10-17, fritt inträde. Jag hade egentligen tänkt att vara hemma och städa (vi har städdag på söndagar) och träna, men nu kan jag ju inte låta bli så nu blir det minsann ett besök. Det ska bli roligt och intressant. Kul – om inte annat – att få träffa min ack så saknade gamle räv som jag inte har sett skymten av sedan i somras. Vi har lite catching up to do, minst sagt.

Fick för övrigt ett samtal från en person igår som jag inte hade väntat mig att jag skulle få höra ifrån någonsin igen. Och jag är kluven. Personen ifråga har betytt så otroligt mycket för mig i så många år, men efter allt som hände för snart två år sedan är jag inte så säker på om det är en bra idé att återuppta kontakten. Dessutom kan jag inte skaka av mig känslan att människan är ute efter något.

Varför kan vi inte bara se in i folks huvuden i sådana här lägen?

Atrium förlag

Praktikperioden närmar sig med stormsteg. Den 21 mars påbörjas den för att pågå i tio veckor. Att få tag på en praktikplats har sannerligen varit lättare sagt än gjort, men nu har jag ÄNTLIGEN lyckats. Precis när jag hade gett upp fick jag det där positiva beskedet som jag har väntat på i fyra månader och jag har inte längre den där tyngden över mina axlar. För första gången på väldigt länge känns det faktiskt som att jag har nått en punkt i mitt liv när allting känns som att det kommer lösa sig.

De senaste två veckorna har jag kommit igång med träning. Förra veckan tränade jag fem dagar av sju, den här veckan sex av sju. Jag har haft så mycket energi och känt sådan längtan efter fysisk ansträngning att jag har börjat träna med min sambo. Och med tanke på att det inte har varit så mycket lektioner i och med projektarbetet har det varit en riktigt givande sysselsättning. Om inte annat så är det bra mot allt stillasittande som har varit den senaste tiden.

Projektarbetet går sisådär. Vi hade ett seminarium förra veckan, följt av handledning några dagar senare. Men istället för att arbeta med essän har jag skjutit upp och mest suttit och blängt på den. Varför kan den inte skriva sig själv? Gärna tillräckligt bra för att ge mig ett A i betyg, men jag kan nöja mig med ett E också om det ska vara så. Problemet är bara att även om den skulle skriva sig själv kan den å andra sidan inte tala för sig själv. Såvida jag inte kan göra en Harry Potter och få den att prata, som det där Illvrålet (heter det så?) som Ron fick av sin mamma.

Det ska bli skönt att få det här projektarbetet överstökat. Skrivandet är egentligen den roliga biten. Den jobbiga biten är redovisningen den 15-17 mars (är inte säker på det exakta datumet), som ska ske i form av ett författarsamtal. Jag ska alltså dels agera författare och dels agera samtalsledare. Något som jag INTE ser fram emot. Det där med att tala inför publik är inte min starka sida.

Så, förutom att jag ska träna i veckan kommer dagarna att ägnas åt essän. Jag jobbar med den i huvudet, men jag måste verkligen ta itu med det praktiska arbetet. Den senaste tiden har jag fokuserat på manuset som min vän har skrivit och ikväll har jag läst färdigt det. Imorgon ska jag sammanställa alla kommentarer till en mer utförlig respons som jag hoppas ska lyfta manuset ytterligare. Varför valde jag inte något sådant här som projektarbete?!