Inspirationskällor

Det jag tycker är så fascinerande med böcker är att vissa av dem inspirerar mig och mitt egna skrivande. Att läsa en särskild bok kan motivera mig ytterligare och pusha mig till att faktiskt sätta mig ner och skriva. John Ajvide Lindqvists böcker har en sådan effekt på mig, särskilt hans senaste Himmelstrand. Han har en fantastisk förmåga att ta så vardagliga händelser och twista till dem till något som verkligen sätter sig i huvudet, och dessutom gör det så trovärdigt. Det är imponerande.

Förutom ett biobesök igår kväll har jag legat hemma hela helgen, men en ANDRA förkylning som är tio gånger värre än den första. Jag vet inte hur jag lyckas, men det är så typiskt att jag ska dra på min en ny när jag blivit frisk från den första. Hur som helst har jag legat och läst Caroline L. Jensens novellsamling Rovdjur. Jag har länge velat läsa hennes roman Vargsläkte, men det har aldrig blivit av och så har jag skjutit på det och så har det fortsatt på det viset. Men så hittade jag den här novellsamlingen, köpte den och nu läser jag den. Och jag är fast.

Carolines berättelser – och hennes språk – inspirerar mig på exakt samma sätt som Ajvides böcker. Det är så lätt att leva sig in i dem och hon sätter griller i huvudet. Vad finns det där ute som vi inte ser?

Det är något vackert och häftigt med att hitta inspirationskällor. När det går upp för mig att det jag läser är så fantastiskt bra att jag skulle vilja stanna kvar i det ögonblicket och ignorera resten av verkligheten för att läsa och skriva och läsa och skriva. Ägna mig åt det jag verkligen brinner för. Tyvärr är inte livet riktigt så enkelt (särskilt inte med en förkylning som ständigt påminner om verkligheten genom hostattacker som känns som att jag hostar upp lungorna i munnen för att sedan svälja dem). Därför är det extra viktigt att ta till vara på sådana här stunder när de väl dyker upp.

Annonser

Sexuella trakasserier

 

Sexuella trakasserier.jpg

Jag och 32 andra tjejer ur landet berättade om sexuella trakasserier som vi har upplevt. Journalisten Atilla Yoldas gjorde en efterlysning efter kvinnor som ville dela med sig av sina berättelser så jag anmälde mig som frivillig. Jag beundrar den här killen. Han är en fantastisk person som verkligen står upp för jämställdheten genom att synliggöra kvinnors utsatthet, något som egentligen borde synliggöras ännu mer.

Berättelserna finns härRÖRMIGINTE

Efteråt kändes det fantastiskt bra. Jag och 32 andra tjejer har vågat blotta en del av oss själva. Vi har stått upp för kvinnor som inte vågar eller kan berätta, för att det är så sjukt att vi inte kan gå någonstans utan att bli sexuellt trakasserade, av män.

Det här har i sin tur inspirerat mig i mitt egna skrivande. Utöver romanen som jag försöker strukturera upp och novellsamlingen som jag lägger mitt största fokus på för tillfället, har jag börjat skriva om självupplevda händelser som jag så länge har velat skriva om: mobbingen, de sexuella trakasserierna och våldtäkten och allt annat däremellan. För mig har livet varit en kamp från första början, särskilt på det känslomässiga planet, men jag har inte klarat av att skriva om det.

Det känns bra. Riktigt bra. Så tack, Atilla, för att du står upp för kvinnor genom att låta dem höras och synas. Du är en förebild.